asså ja nu är jag mamma till en tös på 6 månader åh en på 5 år, FEM ÅR! jag känner mej gammal :o meeen, klart bästa åren i mitt liv :)

ah, sitter här i soffan åh känner mej nöjd med livet på nå vis. ett av mina mål som tonåring va att inte låta mej trampas på. att jag som gammal inte skulle sitta åh svära åt alla killar som lekt med en. att inte sitta här åh fundera på hur det skulle vara att ha jobb åh få lön. att inte sitta här åh undra hur det skulle se ut om jag hade barn. att inte sitta här åh undra hur det skulle vara att festa varje helg. ja, att inte sitta här åh ångra nåt, eller ångra att jag inte gjorde nåt helt enkelt. åh här sitter jag, 27år. lät mej inte trampas på, lät inte vem som helst kladda på en, jag skaffade mej mitt ett jobb åh får en jäkla fin lön varje månad, skaffade mej två härliga odågor till ungar åh ja vet hur det är att vara uppe hela nätterna åh vakna på morron åh fortsätta festa. jag har bilen jag drömde om, jag har fina vänner som jag delar många minnen med, lever med en kille jag är dökär i, har två underbara föräldrar, tre fantastiska syskon åh en drös med syskonbarn. men livet har bara börjat åh jag ska fortsätta leva mitt liv som jag vill. för jag vill inte sitta där som gammal åh ångra nåt eller ångra att jag inte gjorde nåt. 

den 20 sep -14 kl 04.18 kom våran tjej till världen, hon vägde 5330g och var 53cm. stadig :p åh fort gick det! vi hade vart på förlossningen hela dagen för en koll av hur hon mådde i magen eftersom jag enligt bf gått 7dagar över tiden. allt såg bra ut så vi blev henskickade vid niotiden på fredagkväll. jag sa då till doktorn att jag trodde jag började känna av lite värk. "har ni tur så sätter det igång bara ni kommit ut här på parkeringen!". åh nästan så blev det. jag sa åt emil att inte åka hem så vi drog till hans mamma åh väl där satte det igång! vid tiotiden låg vi åh klockade värkar med 7min mellanrum sen vid halv tolv åkte vi in då de började bli mer smärtsamma åh med 6min mellan. vart inskriven på förlossningen igen vid tolv. kring ett ville jag ha ryggmärgsbedövning (eda), men va bara öppen 3cm så bm bad mej vänta så fick lustgas ist. vilket hjälpte en del. sen blev värkarna för kraftiga så jag bad än en gång om eda, bm ringde på narkosen som skulle lägga den. hon va upptagen så jag fick vänta. framåt fyra kom narkosdoktorn, bm kände på mej igen åh ja va fortfarande öppen bara 3cm. hon började sätta nålen, men då får jag en krystvärk. bm säger åt mej att inte krysta, "du är öppen bara 3cm så du måste andas bara!" jag -"meeeeen de går inte! fattar du väl! det trycker på!". då känner hon på mej igen, ca 04.10. "hon är fullt öppen!!" dom la mej på rygg åh försökte hinna upp med benstöden åh de. åh jo de hann men de va inte mer.. på två krystvärkar kom hon ut med ena handen mot sin kind. pttjuuu säger jag bara! vilken smärta! jag ska aaaaaldrig mer föda barn utan eda! sj krystningen är ju inte samma smärta som den innan.åh de va den innan som va hemsk, fruktansvärt obehaglig! krystvärkarna kändes bra, kom ihåg att jag frågade "men vafan äre som är påväg ut?!?!?!" haaha.. :p kändes som en stor jävla dörr som va påväg.. :) va helt underbart att få upp henne på bröstet efteråt. åh emil va så jäkla underbar! så duktig åh fanns där hela tiden åh hjälpte mej genom värkarna. åh de va så underbart att se hans glädjetårar efteråt, vilken känsla! ♥ här kommer lite bilder från hela vistelsen på sjukhuset, för blev ju kvar tre dagar då hennes snabbsänka va ngt hög (50, skulle helst inte va över 30), åh så va hon lite gul. men de gick över av sej sj så igår kom vi hem. en strålande höstdag :)

 

om ni prååååmt måste kika in bilder från senaste halvåret hittar ni mej på instagram- jessikaintejessica... ni kanske får ångest åså annars :) gonatt lavly frajdäj. åh detta kommer fortsätta som en bildblogg utan massa text, oftast iaf