tänka sej att man redan är fäst vid det lilla livet i magen, det gör mej ont att tänka på det jag fick höra i helgen. känner mej dum över att jag heller inte hade ngt annat val i början, det var enda utvägen just då. sen gör det inte mindre ont att människor som vet vilken man är, som känner mej tror att vi valde att skaffa barn bara för att få det bra ?! bra från vad ? hade vi det inte bra innan då ? han flyttade hem och inte ens efter två dagar va han tillbaka. allt är som vanligt. jag vet inte ens varför, konstigt att ni vet. handlade det ens om mej, eller vad ? jag tror inte ni vet vad ni pratar om utan att ni bara måste ha ngt att pratat om. men tror ni man får det bättre av att skaffa barn så får ni väl tro det, många förhållanden krachar faktiskt utav just barn, jag tycker ni ska tänka om.