ett liv kan väcka så mkt känslor, ett liv varken du eller jag ens träffat. ett liv som ännu ligger tryggt i min magen och som inte alls vet vad som väntar här utanför. h*n gör sej påmind genom sitt bökande och hickande.
just nu ser det ut som om jag käkat en kona, hela magen petar ut åt höger ;)

bad, är ngt vi båda gillar antar jag. eller så är det mest obehagligt för snutt*n där inne då jag halvt ligger ner, vem vet.

magen har sjunkit och jag kan helt plötsligt gå normalt igen. behöver inte riktigt vanka fram som en anka längre :) annars är allt i sin ordning än sålänge;
-inga spec. gravidsmärtor så som ont i rygg åså
-sura uppstötningarna dyker som vanligt upp lite då och då
-inget sug efter ngt spec.
-går upp i vikt
-bebis bökar lika vilt som vanligt, stor som h*n börjar bli ;p