idag har vi vart på återträff med föräldrargruppen, det var så mysigt att se alla igen OCH se bebisarna som låg i våra magar för lite mer än två månader sen :) vi pratade mkt om hur det kändes att bli förälder, hur bebisarna är och hur de sover osv. tänk att varje förlossning är så unik, ingen är den andra lik !
fick frågan "när kände ni det där starka för första gången, att man vill skydda sin bebis vad som än händer"? jag kan då säga att det där är på två vis. jag kände direkt det där "bandet" mellan oss, att jag älskar verkligen det här livet mer än ngt annat. men det har blivit som starkast nu, att man känner att man aldrig skulle kunna klara sej utan henne osv. kände inte riktigt så i början, eller det var inget jag tänkte på rättare sagt. vissa känner ju så direkt, varför är det så olika ? jag menar, jag skulle väl aldrig ngnsin vilja vara utan henne ! hon var från förata dagen det bästa som hänt mej.
jaja, det där kan man ju tolka på olika sätt så det är lite svårt att förklara så här i ord :)

mikaela var ju rolig iaf, hon somnade då vi kom dit vid två och sov hela tiden, hon vaknade inte först då vi kom hem igen halv fem :) och nu sover hon för natten, la henne vid nio och hon somnade nog ganska direkt. eller ja, jag gick in halv tio och då sov hon då iaf :)
igår somnade hon också vid nio och sov till sju i morse, sen somnade hon om igen och sov till tio eller ngt sånt.

* filmade henne för två dagar sen då hon låg och gymmade, då precis hon vände sej från rygg till sida för första gången :) men ena armen är lixom ivägen varje gång hon gör det så hon kommer inte hela vägen runt, men det dröjer väl inte länge först det händer heller :)
* har börjat träna henne att sitta medan vi håller hennes händer och gud så duktig hon är och så hon skrattar då hon får göra det också :D igår blev hon så sur då vi la ner henne så jag satte upp henne igen och vipps så skraddade vi igen :)
* hon har börjat gäspa, smågnälla och nästan slutit ögen då hon blir trött om kvällarna. har fått amma henne vid halv nio tiden ngr kvallar nu sen har hon börjat på att göra sådär efteråt, precis som att hon vill visa att "snälla, lägg mej jag vill sova" :) och jag lovar, hon somnar nästan direkt efter att ha kollat in och tagit ett allvarligt snack med luftens hjältar (tummen och hans vänner i mobilen ovanför :))
*har börjat med hennes "bok", där jag skriver in saker som; första skrattet, längd osv vid vissa månader, lite smårutiner hon har för sej, bilder på magen i ngn av de första veckorna och lite text till den om hur vi kände då osv. lika så i de sista veckorna :) jag är så duktig, verkligen inte alla som känner att de har lust eller så har de glömt allt då de väl sätter sej :)