satt och tänkte tillbaka på vad man gjorde för fyra-fem år sen. man gick skolan, gjorde det man skulle men inget mer. kämpade på i sin takt och lekte som bara den. skalet, crusingar och bollnäs hägrade och vi levde som på små rosa moln. läste gamla dbinlägg på lunar och de får mej att skratta, på både gott och ont faktiskt :) är så himla glad för den tiden, det var verkligen vad jag behövde då. men samtidigt är det skrämmande att se hur fort allt går, men jag vill absolut inte spola tillbaka för jag tycker jag hade det underbart då.
allt började sommarn -05, singel som man var tyckte man att lilla edsbyn blev mer och mer trist så vi letade nya utmaningar, i bollnäs. emma var min bästa vän, henne delade jag all min tid med.
på hösten fyllde jag 18 och fick mitt efterlängtade körkort. hängde på bollnäs alla gator, festade och levde livet. sommaren -06 fick man uppleva hur det var att gå på bal och att ta studenten, komma ut i det riktiga tuffa livet med andra ord. levde på sommarjobbspengarna på sommaren och bollnäs var fortfarande vad helger/kvällar bestod av.
vad var det som drog oss just dit ? jadu. det var en massa folk ute, statoil var fullt av bilar och där mitt bland alla hängde vi, hade då massa nya vänner som vi umgicks med i stort sett hela tiden. var man inte där hade man dem i andra änden av mobilen eller häckandes hemma i soffan. man såg lixom fram emot helgerna på ett helt annat sätt än vad man gör idag, då var det frihet man kände idag är det en uppskattning för den ledighet som väntas.
i dec. -06 träffade jag anton och han var den mest underbara killen jag mött :) jag mådde så bra och längtade ännu mer efter helgerna då man fick umgås med honom. då man kom hem från praktiken på fredag em. så vilade man, hoppade in i duschen och sen bar det av mot bollnäs, röste för att träffa kärleken ;) haha. då var man 19 år, hade ingen aning om vad som väntade i livet. bodde i stort sett hos honom i flera veckor. fick jobb på max, där jag jobbade från påsk nå tag och drygt ett halvår framåt innan jag fick för mej att ta lastbilskort :) jaja, resten kan ni säkert. jag fick kortet, började jobba och nu är man fast i bollnäs med ett fast jobb, en underbar dotter och en superfin pojkvän :) <3
ju mer jag tänker tillbaka, ju mer ler jag och appråpå ngt helt annat så vill jag gå ner i vikt. då jag träffade anton vägde min 175cm långa kropp endast 62kg och man var ju som en sticka. idag, fyra och ett halvt år senare väger man efter en graviditet 93 kg. det är just det, det som får mej att tappa suget efter att kämpa mej neråt. men jag ska, för lusten finns där så jag hoppas att jag om ett år iaf gått ner till 85 som jag startade graviditenen på.

usch, vilket långt inlägg. men jag har fått skriva av mej lite iaf. nu ska jag lägga mej på soffan och vila :)