allt kan rasa och extra jobbigt är det när man bara kan stå och titta på, inte göra ett skit. se hur de senaste åren bara rullar som en film under ögonlocken, veta att man står där ensam kvar. inte en chans. en människa som jag är menad att leva tsm med, en människa jag inte vill vara utan. som får mej att kunna göra vad som helst, en jag inte har ngn som helst makt över. ngn jag älskat länge och älskar fortfarande. ngn som älskar mej men inte vet vad den vill. det gör ont, det gör så ont. men jag har lärt mej att bita ihop och inte se tillbaka. jag ser framåt med fokus på en sak, den bästa människan i mitt liv. hon som får mej att le, som får mej att vilja kramas så hårt <3